Om tårar kunde bli till ord..

..så skulle jag kunna förklara allt så mycket bättre..

Jag vet varför jag är gråter, men efter 32 sekunder förstår jag inte varför jag är ledsen.
Jag känner mig ensam och lämnad även fast jag har folk runt omkring mig som betyder så mycket, världens bästa pojkvän och familj, hur går det ihop ? Jag tycker nog inte om att vara själv, då finns det så mycket tid som går åt att tänka, tänka och tänka.. Jag har växt ifrån så mycket men det känns som att jag bara blir mindre och mindre med det nya.. åh, ni förstår nog grejen..
Den här gråtperioden, eller livsstilen numera börjar tära på krafterna. Att gå från ett strålande humör till att gråtandes ha en tung sten över hela kroppen för att sedan le och vara på topp igen, sånt håller inte..

Ett alldeles för personligt inlägg egentligen, eller är det jag som gjort det så bara ?
Allt är nog mitt fel ändå, allt som händer. Jag skulle kunnat handlat och prioritera på annat sätt men då hade jag kanske inte haft det jag har och haft det som jag inte har..

Och ni som verkligen finns där, ta åt er. All kärlek till er, ni är obeskrivliga !

Nu tänker jag göra lite peeling innan jag lägger mig och lyssnar på musik och försöker sova..
Sleep tight, imorgon tar vi nya, starka tag !