pusskram

Igår var första gången på riktigt länge som jag inte var ledsen för att jag mådde dåligt, igår var jag ledsen för att jag var så glad ! Efter att ha varit med Pontus hela söndagen låg vi och pratade i sängen om saker vi borde pratat om för länge sen, eller rättare sagt som jag borde ha pratat om. Igår insåg jag verkligen hur mycket jag älskar Pontus, han får stå ut med så mycket, men igår när vi pratade om det så försöker han verkligen att förstå och göra det till det bättre, tillsammans. Han är verkligen världens bästa kille. Och nu när jag tänker på hur det var igår, kan jag inte förklara hur glad jag är över att jag har han. Det här kommer att bli bra tillslut, vi är på god väg nu iallafall.

Det är inte bara Pontus som gör att allt är så bra, min familj, underbara familj. Vad skulle jag gjort utan er ? Och mina vänner, ni är ju bara såååå bra ! Jag är inte den bästa att visa hur tacksam jag är över att ha er alla, men hoppas att ni inners inne vet att det är er jag älskar högst.

Pontus Hakfelt, en klass alldeles för sig själv v

Från när vi va ut i fredags.